9A - ger oro och hopp!

Igår såg jag som många andra SVTs program klass 9A. Givetvis ger programmet enbart en bild av skolan. Verkligheten består tack och lov av olika bilder, vilket jag personligen upplevt vid mina verksamhetsbesök. Skoldebatten är aldrig betjänt av förenklingar. Programmet har ändå stora förtjänster. Bland annat skapas en offentlig debatt om skolans framgångsfaktorer, vad det är som skapar förutsättningar för ökad måluppfyllelse.

Helt klart är det nödvändigt att våga utvärdera och utveckla lärarnas undervisning. Många pedagoger är fantastiska, andra behöver mer handfasta råd för att exempelvis skapa kontroll i klassrummet. Särskilt unga nyutexaminerade lärare behöver kanske erfarna råd för att komma in i sitt arbete. Det är viktigt att varje rektor i sin tjänsteutövning tar sig tid till att se sina medarbetare i klassrumsmiljön och fungera som en slags tränare. 9A ger både oro och hopp om skolan!

Trevligt i Rockneby!

Idag har jag haft verksamhetspraktik på Rocknebyskolan. Jag har framför allt träffat barn från F-3, men också varit inne på lektioner hos 5:orna och 6:orna. Mitt intryck från praktiken är mycket positiv. Överlag är barnen intresserade och trevliga. Jag gillar att ha tid för att samtala med barnen i deras klassrumsmiljö om tex hur det går med läsningen, hur de trivs i skolan och vad de vill se annorlunda med skolan.

En klass hade förberett ett helt frågebatteri till mig. Allt ifrån ordningsregler, jämställdhet och löner diskuterades. Jätteroligt! Eleverna hade åsikter om det mesta. Jag har också haft samtal med flera lärare om deras arbete och hur de ser på framtiden. Sammantanget ger mina besök en god bild över situationen i Kalmars skolor. Mycket fungerar utmärkt, men på sina ställen finns utmaningar som måste tas tag i.

Behov av nya klassrum i Trekanten och Rockneby

Idag har jag besökt förskolorna i Trekanten och Rockneby. Vi - även kommunalråden var med - fick rejäla genomgångar från respektive rektor. Allt ifrån gruppstorlekar, vikariebrist till behov av nybyggnation diskuterades. Vi fick också gå runt i lokalerna och hälsa på barn och personal. Det tycker jag är kul! 

På båda orterna behövs nya klassrum byggas relativt snart. Något att ha med i det kommande budgetarbetet. I Rockneby krävs det relativt snart tas fram tillfälliga lösningar för den ökade gruppen småbarn. 

Tack för en givande dag och en god lunch! Vi fick fiskburgare och potatismos som vi åt med barnen i matsalen. 

Ut i verkligheten

Imorgon fredag besöker jag förskolor i Trekanten och i Rockneby tillsammans med bla Anette Lingmerth och Bertil Dahl. Att göra studiebesök är ett overderligt sätt att få insyn i verksamheten. Jag ser fram emot att träffa barnen.

På måndag fortsätter jag min praktik. Under en heldag ska jag följa en åk 3 på rocknebyskolan. Tillbaka till skolbänken!

Att skjuta budbäraren

Barometerns politiska chefredaktör Ulf Wickbom är missnöjd med Malin Petersson. Han har under lång tid efterlyst en mer aktiv och driven moderat oppositionsledare i kommunen. Även inom moderaterna finns samma slags kritik. I en insändare för någon vecka sedan kritiserade en medlem att Göran Häggfors blivit utsedd som kommunalråd när Malin nu är föräldraledig. Kritiken byggde på att partiet borde utse någon hungrigare och yngre förmåga som mer aktivt hade tagit sig an uppgiften.

Jag vill inte lägga mig i moderaternas partiinterna angelägenheter. Det måste vara varje partis ensak att själva utse ledare och bestämma inriktning på politiken. Som politiskt engagerad är det däremot intressant att på håll följa debatten som pågår i moderaterna. Henrik Yngvesson riktar exempelvis hård kritik mot Wickbom idag på sin blogg. Bakom formuleringarna och mellan raderna tycker Yngvesson att Wickbom borde hålla truten stängd eftersom Barometern är en moderat tidning!

Yngvesson skjuter så att säga budbäraren i ett försök att få debatten att framstå som isolerad till ledarredaktionen. Där gör Yngvesson nog en missbedömning. Den interna kritiken mot moderaterna i Kalmar är mer utbredd än så. Jag minns exempelvis att den förre riksdagsmannen och inflytelserika moderaten Nils-Fredrik Aurelius offentligt har levererat svidande ideologisk kritik. Medan moderaterna nationellt går som tåget tycks det som om Kalmarmoderaterna helt och hållet har stannat på perrongen.

Mobilisering mot barnfattigdom

När jag tar del av nyhetsrapporteringen idag - både lokalt och nationellt - så har Rädda Barnens rapport om barnfattigdomen fått en stort genomslag, vilket är mycket positivt. Det är viktigt att allmänhetens kännedom om detta omfattande samhällsproblem ökar. Många människor lever i tron att Sverige är hyggligt rättvist land att växa upp i och har svårt att förstå att mindre summor pengar kan själpa en enskild familjs ekonomi. Men ojämlikheten är förfärande stor och kräver politiska krafttag.

Igår diskuterade den rödgröna majoriteten i Kalmar kommun frågan. Alla ordföranden var överens att på sitt håll, i sin nämnd eller styrelse, lyfta frågan och försöka hitta lämpliga åtgärder för att minska effekterna av barnfattigdomen och helst givetvis minska de bakomliggande orsakerna. Kommunalrådet Anette Lingmerth ska leda den här mobiliseringen i kommunen. Jag blev bland annat intervjuad av TV4 om vad en enskild kommun kan göra. Se intervjun genom att klicka här!

I riksmedia fick min fu Lena Hallengren bland annat kommentera frågan. Hon kräver en debatt i riksdagen om barnfattigdomen. Läs om det i Dagens Nyheter här!

Jag är förbannad!

Idag kom Rädda Barnen med en rapport som borde oroa, förfära och framför allt få alla oss föräldrar att resa oss tillsammans i protest. Enligt Rädda Barnen ökar barnfattigdomen i Sverige. 220 000 barn – eller 11,5 procent – lever under fattigdomsstrecket. Detta sker samtidigt som Sverige totalt sett är rikare än någonsin. Och utvecklingen är en direkt följd av de senaste årens ökade inkomstklyftor och försämringar av trygghetssystemen. I dag har normalfamiljen inkomster nog för att försörja två familjer, och de 10 procent rikaste familjerna skulle kunna försörja tre fyra andra!

Det finns ingenting som gör mig mer illa än när barn far illa och inte får samma chanser. Som pappa till två egna barn växer vreden. Empatin – att se sig själv och sin familj i andra – blir en stark inspiration till att agera och väcka opinion! Jag tycker att det i sammanhanget är minst sagt avskyvärt att diskuterar ytterligare sänkta inkomstskatter samtidigt som vi vet hur illa dessa fattiga barn har det. Ett ytterligare jobbskatteavdrag hjälper inte alla de ungar som vräker i sig skollunch eftersom de inte får någon middag när de kommer hem.

Ett rikt land som vårt måste se till att alla barn har rätt till en rättvis och jämlik uppväxt. För att uppnå detta krävs en medveten politik både nationellt och lokalt som sätter barnen och strävan efter deras jämlikhet främst. Kalmar kommun har i många år arbetat för att bryta utanförskapet och förbättra barnens situation. Utgångspunkten har tagits i kommunens Välfärdsbokslut och Barnbokslut, vilket har uppmärksammats av bland annat Majblommans riksförbund. Låt mig ge fyra konkreta exempel på vad kommunen har gjort/gör:

1. Kalmars skolor är helt avgiftsfria. Inga aktiviteter ska kosta barnen eller deras föräldrar några pengar.

2. Socialtjänsten ger ett utökat socialbidrag till familjer vid jul och skolavslutningar.

3. Kommunen organiserar kostnadsfria dagsutflykter under sommaren till Getterö utanför Ljungnäs.

4. Kommunen erbjuder barnomsorg på nätter och kvällar, vilket underlättar för bland annat ensamstående som arbetar inom servicejobb på obekväm arbetstid.

  

Men det räcker inte med att enstaka kommuner arbetar strategiskt. Det krävs därutöver stora nationella satsningar inom den generella välfärdspolitiken och insatser för att bekämpa arbetslösheten. Det behövs en socialpolitik som förbättrar fattiga barnfamiljers ekonomi, såsom höjt underhållsstöd, höjt bostadsbidrag och höjt flerbarnstillägg. För att vända utvecklingen krävs det en sammanhållen politik med det övergripande målet att skapa jämlika uppväxtvillkor för alla unga.