Höj lärarnas status

Idag hade jag och Mikael Damberg en gemensam debattartikel i barometern. Temat var att höja statusen för lärarna. Läs den här!

Om Ylva och Nils-Fredrik

Två politiska utspel, ett lokalt och ett nationellt, har gjorts under julen. Igår deklarerade Ylva Johansson i en tt-intervju att hon vill ingå i en kommande partiledning. Jag känner Ylva. Hon är en klok och skicklig politiker. Givetvis bör hon fortsätta att vara en av partiets framträdande personer. Det är också bra att kvinnor nämns i sammanhanget. Hittills är det bara män som det har talats om. Ett grundkrav på en ny partiledare är att hon/han är tydlig i sin feministiska övertygelse.

Det andra utspelet kom idag av den fd moderata riksdagsmannen Nils-Fredrik aurelius. Han dömmer ut den borgerliga oppositionen i dagens barometern. Hans artikel visar på ett stort missnöje inom moderaterna med Malin Petersson. En sak är dock säker. Nils-Fredrik tillhör den gamla sortens moderater. Med hans politik skulle aldrig moderaterna lokalt kunna växa. Han föreslår stora skattesänkningar och omfattande privatisering av skola och omsorg. En sådan politik saknar stöd bland kalmarborna.

God fortsättning!

Jul och nyårsfirandet pågår. Ingen annan högtid är mer förknippad med avkoppling och familjeaktiviter. Mat, bus i snön, fika med vänner, tur till fritidshuset och tid att läsa. Jag läser svinalängorna av alakoski (bra socialrealism) och tankar om politik av Bengt Göransson paralellt. Uppdateringar av bloggen får vänta lite

Inget fullmäktige för mig - pingu på tv istället!

Jag hade sett fram emot fullmäktige idag. Igår förberedde jag ett inlägg i budgetdebatten. Temat var skolans framgångsfaktorer. Att vi som politiker måste sätta fokus på tydliga mål, ordentlig uppföljning och på ledarskapet i klassrummen. Jag hade också tänkt att välkomna björn brändewall och patrica johanson som bildar trio med mig i barn- och ungdomsnämnden efter årsskiftet. Tyvärr blir detta inte framfört då lillkillen är sjuk här hemma. Det blir att se pingu och äta glass istället! 

Om jag hade varit på fullmäktige hade jag också kommenterat den senaste Pisa-undersökningen. Svenska barn lär sig jämförelsevis sämre och segregationen blir allt tydligare. Med detta som bakgrund vill jag att skolans resursfördelning ska ses över. För att alla barn ska nå målen krävs det en rättvis fördelning av resurserna efter barnens olika behov.

Jag hade också lyft fram behovet av höjda lärarlöner, ökad kvalitet inom fritidshemmen och att kommunen behöver omkring 25 nya förskoleavdelningar de kommande åren. Jag hade med skärpa avslagit sverigedemokraternas förslag att avskaffa modersmålsundetvisningen. För det första vore det ett lagbrott. Skolan är skyldig att bedriva undervisningen. Modersmål är ett eget ämne med egen kursplan. För det andra underlättar ett väl utvecklat modersmål inlärningen av ett nytt språk. Modersmålet handlar om identitet och kompetens. Sverigedemokraterna förstår inte sammanhangen. 

Vatten, bara vanligt vatten!

Idag har vi kalmarbor varit utan vatten hela dagen. En läckande ledning har gjort oss moderna stadsbor nästintill nödställda! Många gånger varje timme inser jag hur beroende vi är av färskvatten ur kranarna. Tur nog läste jag östran på morgonen som föredömligt berättade om den förestående katastrofen. Innan vattnet stängdes av fyllde jag två stora hinkar och ett par litermått. Dagen har ändå löpt hyggligt, även om det ställer till det. Disk överallt i köket och svårigheter att  spola på toaletten.

Jag inser samtidigt att vi kalmarbor har upplevt ett i-landsproblem. Många har flera kilometer att gå för att hämta vatten. Miljontals människor i världen saknar rent vatten och går törstiga. Alla dessa skulle gärna byta vardagslivet med oss. Tänk att brandkåren inte bara har vatten för brandbekämpning utan också till människor som behöver vatten för kaffebryggning och potatiskok! 

Tummen ned för märklig journalistik

Barometern redovisar idag en enkät bland kommunens fullmäktigeledamöter hur vi ställer oss till bemanningen på kommunens demensboenden som omsorgsnämnden har på sitt bord för avgörande. Reportern hävdar att ett stort antal s-ledamöter inte har svarat. Det är en sanning med en stor reservation. De allra flesta har svarat på enkäten, men inte JA eller NEJ som Barometern ville. Många, därav jag själv, svarade att den här typen av frågeställning är svår att inta en skarp ställning till. Dessutom ska sakfrågan inte avgöras av oss i fullmäktige utan av omsorgsnämnden. Att svara ja eller nej på enkäten hade inneburit en slags överprövning av omsorgsnämndens befogenheter. Det var jag och många med mig inte beredda att göra. Jag har fullt förtroende för att nämndens ledamöter fattar det beslut som är bäst för omsorgstagarna.

Barnen måste vara utgångspunkten

Ska kommunen servera varm middag till barn som finns i förskolan efter klockan 18? Enligt lagen finns inte någon sådan skyldighet. Det finns också strikta lagkrav för matlagning som i sånt fall måste följas. 

Idag ansvarar förskolan för frukost, frukt och lunch. För barn som stannar längre ges också  mellanmål och sedan fil/flingor/mackor på eftermiddagen. 

Det kan vara svårt att få små barn att äta middag hemma om de hämtas sent på kvällarna. Som småbarnsförälder lägger jag min lillgrabb klockan 19. Så ur barnperspektivet, som både föräldrar och kommunen måste ha, är det rimligt att ordna så att dessa barn får varm mat vid 18-tiden. Därmed inte sagt att ansvaret enbart är kommunens. Det är inte orimligt att föräldrar till dessa barn får lämna matlådor som värms upp av personalen. Samtidigt vill jag inte stänga dörren för att kommunen skulle kunna åta sig hela ansvaret. Men det måste ske efter en ordentlig analys över behoven, omfattningen, eventuella merkostnader och effekter för personalen. Viktigt är även att livsmedelslagstiftningen följs noggrant.

En kommun måste alltid ha medborgarperspektivet. För vilka är vi till för? För vilka är vi satta att tjäna? Är vår service anpassas till behoven och verkligheten? Som politiker ska jag företräda medborgarna och göra avvägningar utifrån det allmännas bästa. Inte alltid enkelt, men nödvändigt.