En olycka kommer sällan ensam...

Ny vecka! Har suttit med kollegorna i den rödgröna landstingsmajoriteten under förmiddagen. På dagordningen för diskussion stod bland annat regionförbundets infrastrukturplan, regionfrågan i allmänhet och korta fördragningar från landstingets olika delegationer.

Ikväll har vi fullmäktige i Kalmar. Det ser ut som om parkeringsfrågan ute vid arenan seglar upp som den heta frågan. Jag tycker att Johan Persson argumenterar väl på sin blogg om kommunens investering. Läs den gärna här! Sakligt och informativt om hur ärendet om detaljplanen. För mig är det självklart att samhället har ett ansvar för att se till att arenan blir framgångsrik och att träningsområdet blir tillgängligt för allmänheten.

Jag vänder mig starkt mot de angrepp som framför allt folkpartiet ägnar sig åt mot Johan som person. När argumenten inte biter eller är tillräckligt bra så börjar man att beskylla Johan för att vara maktfullkomlig, arrogant och kvinnohatare. Så pinsamt! Vi som känner Johan vet att han - trots sin höga arbetsbelastning - är öppen för kritik och är en modern ledare som lyssnar och tar till sig. Så min uppmaning till folkpartiet är tydlig: Ge Johan och socialdemokratin gärna saklig kritik - men avstå från angrepp som är under bältet och som är omöjliga att avsvära sig ifrån.

Ps 1: Samtidigt som kristdemokraterna slickar såren som mest från valfiaskot så kommer socialminister Göran Hägglund till Kalmar på onsdag. Samtidigt övar hela Kalmar län en tänkbar kärnkraftsolycka. En tillfällighet? En olycka kommer sällan ensam...

Ps 2: Givetvis är ovanstående PS ett skämt som inte ska missförstås. Hägglund är ingen olycka...han är en tillgång...kanske inte väljarmässigt för kristdemokraterna...men...en bra tillgång för hans politiska motståndare!

Tillbaka i skolbänken

Igår hade jag en mycket givande dag ute på Barkestorpsskolan. Från 08.00-15.00 var jag ute i klassrummen för att bilda mig en uppfattning om hur en "högstadieskola" fungerar. Schemat var späckat. Jag besökte bland annat förberedelseklassen (nyanlända ungdomar från utlandet) och en hemkunskapslektion. Men framför allt följde jag klass 9B. Jag fick vara med på deras engelskalektion, NO och SO. Det var intressant att höra med eleverna vad de hade för ambitioner och framtidsdrömmar.

Det var över 15 år sedan jag själv slutade i 9:an och tiden har lett till stora förändringar. Framför allt upplevde jag stämningen som snällare och tryggare än från mig egen skoltid. TV4 Kalmar var med och gjorde ett inslag om mitt besök. Se det gärna själv här!

Jag fortsätter min praktik kommande veckor med bland annat besök på Rinkabyholmsskolan, Rocknebyskolan och Djurängens förskola.

Till skolbänken!

Under tre dagar ska jag praktisera i några av Kalmars skolor. Tidgare har jag gjort studiebesök och träffat rektorer och medarbetare. Men att vara med i klassrummet och verkligen finnas med i elevernas vardag har jag inte gjort i rollen som nämndspolitiker förut. Tanken är att komma bort från de traditionella studiebesöken och istället finnas med i den dagliga verksamheten och komma eleverna lite närmare.

I morgon startar jag på Barkestorpsskolan och ska besöka årskurs 6-9. Klockan 08.00 tar rektorn emot mig för att ge mig ett schema över dagen. Lite längre fram ska jag besöka Rocknebyskolan och en årskurs 3 och några dagar efter träffa barn på Djurängens förskola. Jag ser fram emot att sättas i skolbänken igen!

Var god dröj!

En kommun är ingenting utan sina medborgare. Det är i själva verket medborgarna som bildar kommunen tillsammans. Därför är det ett grundläggande krav att kommunala tjänstemän och anställda prioriterar medborgarnas frågor och ärenden. Att ha en hög telefontillgänglighet och att svara snabbt på e-post är ett måste.

I morse fick jag en föredragning om barn- och ungdomsförvaltningens rutiner på området. I huvudsak tycks det mesta fungera tillfredställande. För att skärpa allvaret ska förvaltningschefen dock vid nästa möte med rektorerna återupprepa kraven på att ge medborgarna en hög service. Det är också viktigt att alla former av synpunkter från medborgarna antecknas och följs upp.

Leta partiledare bland yngre förmågor i riksdagsgruppen

Det här med att välja en ny partiledare är inte enkelt. Å ena sidan har partiets distrikt formulerat långa listor av egenskaper som personen bör ha. Å ena sidan är det egentligen bara en handfull personer som är möjliga. Och att någon av dessa skulle ha alla önskvärda egenskaper är inte troligt. De som tror att partiet kan hinna en okänd frälsare utifrån tror nog dessvärre fel. Den person som slutligen väljs av kongressen kommer ha fel och brister precis som vi alla andra.

En i denna handfull tänkbara kandidater har meddelat sitt tydligt nej. Pär Nuder - som på många sätt är en oerhört skicklig politiker - har upprepade gånger (senast till TT och EKOT) sagt att han inte är en kandidat. Även om många vill se Nuder så är det nog bäst att ta detta besked på allvar. Risken är annars att många i partiet hoppas på en kandidat som egentligen aldrig har sett sig själv som en kandidat.

När jag talar med medlemmar och lyssnar till diskussionen bland bekanta (som inte är politiker) så betonas ofta kravet på förnyelse. Socialdmeokratin behöver en ny ledare för en delvis ny tid. Han eller hon ska heller inte vara omedelbart förknippad med valförlusterna 2006 eller 2010. Han eller hon ska ha ny energi och kunna skapa nytt intresse bland allmänheten för partiet.

Jag har en favorit. Det är Mikael Damberg, fd SSU-ordförande och numera gruppledare i utbildningsutskottet. Han är erfaren från riksdagsarbetet (ledamot sedan 2002) samtidigt som han har förmåga att förnya politiken inom exempelvis skolan och integrationspolitiken. Han är dessutom en av de personer som var avgörande för att partiets skulle bli feministiskt. Som SSU-ordförande drev han stenhårt på för att programkommissionen skulle bredda jämlikhetsanalysen.

Jag känner Mikael som en  klok person som är duktig på att lyssna och som har en stark vilja att hela tiden tillföra nya perspektiv. Han är en småbarnspappa från förorten som både kan föryngra partiet och som har en bred och gedigen erfarenhet. Mikael har varit sakkunnig både hos Göran Persson och legenden Tage G Peterson.

Rivstart måndag

Måndag morgon. Har rivstartat med möten och föredragningar. Först sammanträde hos kommunledningen. Vi diskuterade det växande behovet av förskoleplatser och kommunens planering. Det är oerhört viktigt att en kommun som växer i befolkning klarar av uppgiften att erbjuda plats i tid. Inget annat duger. 

Nu sitter jag på samordning med de rödgröna i landstinget. Vi diskuterar psykiatrin, kommande ärenden till Landstingsstyrelsen och politiska frågor som kan dyka upp den kommande veckan. Ett trevligt gäng att umgås med! 

Efter lunch ska jag träffa alla nämndordföranden i kommunen. Vi ska försöka träffas varje måndag för att diskutera gemensamma frågor. Idag kommer vi sannolikt att prata om kommunens brister i att svara på epost och telefon från medborgare. Här finns uppenbarligen förbättringsmöjligheter. Som kommunmedborgare har man rätt att bli bemött snabbt och korrekt. Vi får aldrig glömma vilka som kommunen finns till för och vilka som betalar våra löner/arvoden. 

Det här vill jag säga på S-kongressen

I en debattartikel i Östran den 19/1 beskriver jag kortfattat några av mina tankar inför den kommande partikongressen. Det handlar om att återfå självförtroendet, att inse hur starka socialdemokratins grundläggande värderingar är och att partiet behöver skärpa sin politik för sysselsättning och utbildning.Läs artikeln nedan:

"Jag har blivit nominerad som ombud av min socialdemokratiska lokalförening till den kommande partikongressen. Det är en mycket hedersam nominering eftersom den här partikongressen i stora delar avgör partiets möjligheter att komma tillbaka som den dominerande politiska kraften i svensk politik.

Som jag ser uppgiften som ombud handlar den inte enbart om att välja en ny partiordförande, utan kanske framför allt att ge partiet en ordenlig omstart. Socialdemokratins behöver återupprätta sin självkänsla som har fått en rejäl törn efter katastrofvalet i september förra året.

Jag delar helt och hållet Jan Eliassons uppfattning att det nu är dags att lämna krisdebatten och klagosången bakom sig. För att återfå väljarnas förtroende gäller det att samla arbetarrörelsen kring sina grundläggande värderingar och lägga fast kursen framåt för Sverige. Om jag blir vald till ombud kommer jag att föra fram följande i den framtidsdebatt som kommer att äga rum på kongressen:

Socialdemokratins idéer behövs mer än någonsin på 2000-talet. Det visar inte minst de senaste årens vidgade sociala och ekonomiska klyftor mellan människor. Värderingar som rättvisa, frihet och solidaritet är tidlösa. Jag är övertygad att Socialdemokratin har stora möjligheter att på nytt bli det naturliga alternativet för det breda löntagarintresset.

För att nå tillbaka till denna position behöver framför allt ett ekonomiskt trovärdigt alternativ utformas. Socialdemokratin måste på allvar utmana moderaterna i uppgiften att ta Sverige tillbaka till full sysselsättning.
I god tid innan valet 2014 behöver socialdemokratin presentera en alternativ agenda för hur målet om arbete åt alla ska uppnås i en globaliserad värld. Regeringens nyliberala ekonomiska politik som innebär sänkta löner, sänkt förädlingsvärde och sänkt produktivitet i ekonomin behöver ett socialdemokratiskt svar som både levererar ökad trygghet för löntagarna och ett konkurrenskraftigare näringsliv.

Utöver detta krävs en visionär beskrivning av vilket slags samhälle socialdemokratin vill se de kommande decennierna. Jag menar att den visionen måste ta sin utgångspunkt i barnens villkor. Alla barn måste ha rätten att få utvecklas och nå sin absoluta förmåga utan att hindras av sin familjs sociala och ekonomiska tillhörighet.
De senaste årens samhällsutveckling har lett till sämre uppväxtvillkor för många barn och ungdomar. Allt fler lever i fattiga familjer. Skattesänkningarna och den ekonomiska krisen har lett till nedskärningar i många kommunala verksamheter som är viktiga för unga, exempelvis inom förskolan och på fritids. När inkomstskillnaderna och segregationen växer mellan vuxna, växer också barn och ungas utanförskap.

I detta sammanhang måste socialdemokratin understryka skolans och det livslånga lärandets betydelse. Det finns ingen viktigare social språngbräda - som har förutsättningar att bryta klass- och könsgränser effektivare - än en jämlik skolan som har förmåga att se alla elever. Socialdemokratins stora uppgift är att skapa en modern skola i världsklass som inte låter någon elev lämna utan godkända kunskaper."