Skolan har idag rutiner för att säkerställa brandtillsyn, livsmedelskvalitet, god innemiljö osv. Men skolan har idag bristande rutiner på att följa upp själva undervisningen, det som är det absolut viktigaste i skolan. Jag har under mina år i skolpolitiken mött många lärare som tycker att läraryrket är för ensamt och att det är konstigt att sällan rektorn besöker klassrummet.
Den nyzeeländske forskaren John Hattie Pekar i sin studie "Visible learning" att dörren till klassrummet i praktiken är stängd och det idag är ovanligt att lärare talar med varandra om sin undervisning. Jag är övertygad att vi skulle tå bättre resultat hos eleverna om lärarna tillsammans med sina kolleger analyserade och utvärderade sin undervisning mer tillsammans. Så kallat kollegialt lärande anses som en nyckelfaktor för framgångsrik skolutveckling. Den internationella skolforskningen är enig om detta. Kalmar kommun vill vi därför sätta fokus på det som händer ute bland barnen/eleverna. Hur går undervisningen till? Vad fungerar bra och vad fungerar inte?
Ett sätt att göra detta är att låta kommunens utvecklingslärare göra utvecklingsbesök hos sina kollegor. Att låta kollegor observera kollegor och sedan ge feedback både direkt till den enskilde läraren och samlat till respektive skola. Syftet är att sprida vidare goda exempel på undervisning till andra skolor och lärare samt få till stånd ett underlag för en pedagogisk diskussion om undervisningen. Utgångspunkten är alltså skolutveckling, inte misstänkliggörande eller kontroll av enskilda lärare. Vad är det för konstigt eller uppseendeväckande med detta? Flera andra kommuner har för övrigt liknande upplägg.
Jag har respekt för att man som lärare kan tycka att det till en början är nervöst att få en kollega att observera sin undervisning. Men jag utgår från att alla professionella lärare vill ha feedback och tycker att det är bra att få råd kring hur sin undervisning kan förbättras. Och nog borde man kunna genomföra undervisningen även med en kollega närvarande i klassrummet?
Tanken är att utvecklingsbesöken ska starta till hösten. Det finns alltså gott om tid att förbereda detta och säkerställa att besöken får ett bra genomförande. Ingen kan påstå att kommunen har bråttom eller att idéen har stressats fram. Förvaltningen har först informerat de fackliga organisationerna. Därefter den politiska nämnden. Och det finns nästan ett halvår framför oss att organisera arbetet på bästa sätt.
Käre Jonas!
SvaraRaderaAtt kalla de oanmälda besöken för "utvecklingsbesök" är ingen garanti för att de kommer att vara utvecklande. Risken är tvärtom mycket stor, rent av enorm, att de kommer att uppfattas som kontrollerande och då lär de vara föga utvecklande för de lärare som blir "besökta". Och det handlar inte om att jag som lärare inte kan ha en kollega närvarande i klassrummet - tvärt om skulle jag gärna ha en kollega till närvarande mycket oftare i min vardag. För både min och elevernas skull.
Du skriver att idén inte har "stressats fram" - det på sätt och vis synd att så inte är fallet. För det hade ju kunnat vara en förklaring till att den sällsynt dåliga idén att utvecklingsbesöken ska ske oanmälda (med risken att att uppfattas som just kontrollerande).
Idén riskerar också att skada den idag ganska bräckliga grund som förstelärare/lärare med karriärtjänster står på. För det finns en icke oansenlig andel lärare som inte känner sig bekväma med inrättandet av karriärtjänster. Om karriärtjänsterna kan man ju tycka olika men oavsett vad den personliga inställningen är så är de här för att stanna. Och ska karriärtjänsterna få chansen att bli det de är tänkta att vara så bör de hanteras varsamt inledningsvis så att de får den status och det förtroende som är nödvändigt för att de ska leda till den skolutveckling som är syftet med dem. Att använda dem för att göra dessa oanmälda besök riskerar att förstöra den grunden. Det är mycket illa om man inte inser det.
Du skriver att ni har ett halvår framför er. Bra! Då finns det tid att tänka ett varv till kring upplägget. Gör besöken till något att eftersträva, något önskvärt. Låt lärarna boka in besöken själva och/eller låt era utvecklingslärare kontakta andra lärare och boka in sig själva. Ge ordentligt med tid för dialog före men framför allt efter besöken. Då kommer de sannolikt leda till det kollegiala lärande som du säger att ni eftersträvar och som är syftet med besöken. Ni kommer säkert kunna få fler goda exempel på lärare som upplevt besöken som mycket positiva och som gärna hjälper er att sprida ordet vidare. Nog är väl det en bättre och mer samverkansinriktad väg att gå? En väg som säkert de flesta lärare kan uppskatta och känna förtroende för.
Sandra Andersson, lärare