Allt var inte bättre förr!

 
Allt var inte bättre förr!

Nu har frågan om att förstatliga skolan blommat upp igen. Skolverkets tidigare generaldirektör skriver i en debattartikel att målsättningarna med kommunaliseringen inte har uppnåtts. 

Jag tror på det kommunala huvudmannaskapet för skolan. Allt är givetvis inte bra överallt, men i grunden är det en klok fördelning att staten sätter målen och utövar tillsyn medan kommunerna, som finns nära barnen/eleverna, ansvarar för finansiering, drift och är arbetsgivare. Den kommunala skolan ger möjligheter till att välja olika vägar, ha närhet till beslutsfattandet och lättare ta hänsyn till lokala variationer/förutsättningar. 

Det är viktigt att påminna om att allt inte var bättre förr. Den statliga skolan var exempelvis i hög utsträckning en oflexibel byråkratisk koloss där medborgarna och lärarna befann sig långt ifrån makt och inflytande. Det fanns även en stor otydlighet i många frågor, tex i arbetsgivarfrågan. På 60- och 70-talen avlöstes strejker och konflikter varandra. 

Skolans utmaning handlar inte om kommunerna eller staten ska vara huvudman. Det finns ingen enkel åtgärd som löser skolans många gånger komplexa problem. Att backa bandet, att blicka bakåt och kasta in skolan i en omfattande process med förändring av huvudmannaskapet är en återvändsgränd.  En gigantisk omorganisation skulle stjäla tid och kraft från andra viktigare uppgifter. Och när staten väl tagit över skulle en stor byråkratisk överrock krävas för att driva verksamheten.

Låt oss blicka framåt istället och fokusera på hur vi stärker lärarna och deras möjligheter att utveckla undervisningen.