Palme satte barnen i förgrunden
Äntligen har intresset för Olof Palme som politiker och person tagit fart! Filmer, dokumentärer och böcker har publicerats i en strid ström de senaste åren. Länge satte sannolikt det nationella trauma som mordet orsakade stopp för diskussion och analys över Palmes politiska gärning och arv. Det var mestadels mordet som uppmärksammades. Men nu har intresset väckts för Palmes idéer och roll i vårt samhälles utveckling under 60,70 – och 80-talen.
Ett exempel är Kjell Östbergs utmärkta biografi som bär namnet "I takt med tiden". Titeln sammanfattar det unika med Palme. Han stod för ett nytt slags tilltal och hade en politisk dagordning som stod i nära samklang med sin tid. Socialdemokratin väckte nyfikenhet, särskilt bland många unga, eftersom politiken upplevdes som både visionär och "här och nu". Det handlade om internationell rättvisa och solidaritet, men också om vardagsnära frågor som utbyggnad av barnomsorgen och jämställdhet med kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Palme hade blicken mot framtiden och var orubblig i sin tro på demokratins kraft att påverka och förändra.
Palme är långt ifrån passé. Han kan fortfarande inspirera socialdemokratin. Så här dagarna kring dödsdagen den 28/2, och månaderna innan den socialdemokratiska kongressen i Göteborg, kommer jag att tänka på ett av Palmes tal. Det hölls vid 1975 års kongress då han var partistyrelsens föredragande av barn- och familjepolitiken (bara detta, att han som man, partiordförande och statsminister valde att själv ansvara för detta betraktat som typiskt "kvinnoområde", visar på Palmes modernitet). Han avslutade då sitt anförande med några reflektioner om vad politiken egentligen handlar om. Han konstaterade att "den enda praktiska anknytningen till framtiden som vi egentligen har är barnen. Det är i dem man ser framtiden växa fram". Han talade om samhällets gemensamma ansvar för barnen och att socialdemokratin skulle sätta "barnen i förgrunden".
Jag tycker att barnen borde ges samma politiska företräde idag. Barns utsatthet och barns ojämlika uppväxtvillkor kräver politisk reaktion och handling. Sverige är idag ett på många sätt orättvist land för barn och unga. Ökade inkomstklyftor och en allt mer utbredd segregation har skapat ett samhälle där det spelar allt större roll vilka föräldrar man har och i vilket hem man växer upp i. Ovanpå detta har barnens välfärd – såsom skolan, kuratorerna och fritidsgårdarna – skurits ned. 2000-talets Sverige är i långa stycken ett sämre land att växa upp i än det som fanns i slutet av 1980-talet. Ta den skriande bostadsbristen, den höga ungdomsarbetslösheten och den svenska skolan med sjunkande kunskapsresultat som tre tydliga exempel. Vi har också på andra sätt ett hårdare samhälle, med tuff konkurrens och en utbredd prestationskultur som gör att många unga faller ifrån, förlorar självkänslan och får en sämre hälsa.
Jag hoppas att Stefan Löfven ställer sig i talarstolen på Svenska Mässan i Göteborg och på samma sätt talar om detta. Om barnens och ungdomarnas situation i dagens Sverige. Om vårt samhälles brister och revor i välfärden. Om att Sverige som välfärdsland vare sig har råd eller rätt att fly eller blunda inför barnens utsatthet. Att vi alla har ett gemensamt ansvar " för varenda tjatting", som Palme uttryckte sig.
Jonas Hellberg, socialdemokrat Kalmar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar