Sitter på tåget hem mot Kalmar efter en studieresa i Polen. Tillsammans med en grupp lärare, tjänstemän och politiker från hela Sverige har jag deltagit i ett program anordnat av Forum för Levande historia i spåren av förintelsen. Jag har besökt Warszawa och studerat det judiska livet före och efter kriget. Jag har besökt getton, minnesplatser och övergivna begravningsplatser i stora delar av sydöstra landet. Jag har sett förintelseläger i Treblinka och Belzek. Vi har diskuterat hur detta ohyggliga kunde ske och vilka lärdomar man jan dra. Vi har försökt se detta massmord ur förövarnas ögon, svårt och obegripligt, men nödvändigt. Jag har både krympt och vuxit som människa. Krympt inför allt det onda som vi människor under vissa omständigheter kan göra mot andra människor. Växt i insikten om att vi människor föds goda och att det mänskliga även trängde fram i de mest fasansfulla ögonblick: när den lilla ensamma judiska flickan sträckte fram sin hand till den tyska officeren när han skulle föra henne till avrättningsplatsen...
Bilden nedan är tagen i Krasnywska och föreställer den lokala synagogan, en av tusentals övergivna i Polen. Den påminner om att det judiska folket,dess tro och kultur i det närmaste är utraderat från Europa. Människorna uteslöts från ett mänskligt universum. Om detta måste vi berätta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar